Har nu spenderat dryga veckan i Yaounde. Vi har mest sysslat med vart projekt. Varit ett par ganger pa Instutition de Statistique, Kameruns motsvarighet till Statistiska Centralbyran. Kanske inte later sa vidare spannande och det var det inte heller men vi fick iallafall tag pa den information vi behovde. Spenderat manga timmar pa diverse internet cafeer for att soka artiklar till uppsatsten. Liten kul notis i bananrepubliken, nar man ska surfa pa natet, se da till att det inte regnar for da pajar uppkopplingen direkt. Lite jobbigt sa har i regnperioden...
Forsokt kommunicera med vardmamman men utan storre famgang, blir alltid massa missforstand. Igar lyckades vi forklara att vi aker hem idag, da sken hon upp som en sol och erbjod genast sin privata chauffor att skjutsa oss till flygplatsen. Vi tycker ocksa att det ska bli skont att aka hem, men jag tror vardmamman tycker om oss, forutom nar hon forsoker lura i oss gul peppar. Denna peppar ar i sarklass det starkaste som jag nagonsin smakat. Den ar inte bara extremt stark utan smakar som losningsmedel, racker med en droppe till en hel maltid. Har fatt med mig en flaska hem med denna smakloksforgorare, ska forsoka lura i er alla en droppe eller tva!
Igar var jag och Jens pa en sista shoppingtur pa Mokolo Marchê, har saljs allt fran skor till bananer till mirakeltvalar som enligt forpackningen skyddar mot onda andar och dylikt. Impulskopte en elefant, grymt tung, massa kaffe, en snygg afrikansk pyjamasutstyrsel samt en hatt av senaste Kamerunskt snitt.
Nu vantar en dryg hemresa, hoppas komma hem till Ume pa mandagkvall men det kan vara val optimistiskt. Hoppas ni haft gladje av att lasa om denna resa. Val hemma har jag massa kort och filmer att visa. Klart slut. Vi ses!
söndag 25 maj 2008
tisdag 20 maj 2008
Fortsattning
ATT SPATSERA
Nar man gar omkring pa stan ar det en hel del saker som skiljer sig fran vart kara Svedala. Till en borjan blev jag ytterst distraherad av alla dessa manniskor som vill ha ens uppmarksamhet, dvs ALLA. Och for att fa den kan man tillampa olika tekniker, den kanske vanligaste ar kysstekniken. Gar till pa sa satt att man formar lapparna till en puss och med en fenomenalt smack lyckas fa den forbipasserandes uppmarksamhet. Om inte detta funkar kan man prova med att lata som en ilsken skallerorm. Det ar ocksa nastan kutym att bli kallad "le blanche" eller, min egen favorit, "Sarkozist". Alltsa, alla man passerar anvander sig flitigt av ovanstaende beskrivna tekniker for att fa en att stanna, kanske for att salja en akta Rolex, kanske for att skaka hand eller kanske bara for sakens skull. Nar man gar omkring galler det aven att ha uppsikt nerat, annars riskerar man att trilla ner i nat till synes avgrundslost hal, at sidorna, det finns INGA trafikregler(och ingen bromsar om det inte ar absolut nodvandigt) samt bakat sa man inte tappat bort resten av gruppen (da mest troligt att de aterfinns i narmaste tygbutik). Nar man sa ar nojd med spatserandet och vill ta en taxi hem finns har ett mycket finurligt system, man anvander sig av share taxis, dvs man delar taxin med andra resenarer. Ibland blir det lite trangt men oftast gar det bra och billigt ar det, kostar ca 3kr. Det galler dock att ha jamna pengar, detta ar en oskriven lag som galler i hela Kamerun. Forsoker man betala med motsvarande 50kr, blir reaktionen alltid detsamma, tillbakarykta axlar, hands up och ett frenetiskt skakande pa huvudet. No no no, det gick alltsa inte. Det ar stort omojligt att fa nat gjort savida man inte har en rejal vaxelkassa i fickan. Det finns dock stallen dar man kan fa tag pa den dyrabara vaxeln, bagerier(fraga mig inte varfor), sa dit beger man sig varje morgon och betalar med den storsta sedeln man har, allt for att lagga vantarna pa sa mycket smaguld som mojligt. Med byxorna fyllda av klirrande mynt kan man sedan med lugn ge sig ut i folkvimlet och kanske tom kopa den dar Rolexen.
Nar man gar omkring pa stan ar det en hel del saker som skiljer sig fran vart kara Svedala. Till en borjan blev jag ytterst distraherad av alla dessa manniskor som vill ha ens uppmarksamhet, dvs ALLA. Och for att fa den kan man tillampa olika tekniker, den kanske vanligaste ar kysstekniken. Gar till pa sa satt att man formar lapparna till en puss och med en fenomenalt smack lyckas fa den forbipasserandes uppmarksamhet. Om inte detta funkar kan man prova med att lata som en ilsken skallerorm. Det ar ocksa nastan kutym att bli kallad "le blanche" eller, min egen favorit, "Sarkozist". Alltsa, alla man passerar anvander sig flitigt av ovanstaende beskrivna tekniker for att fa en att stanna, kanske for att salja en akta Rolex, kanske for att skaka hand eller kanske bara for sakens skull. Nar man gar omkring galler det aven att ha uppsikt nerat, annars riskerar man att trilla ner i nat till synes avgrundslost hal, at sidorna, det finns INGA trafikregler(och ingen bromsar om det inte ar absolut nodvandigt) samt bakat sa man inte tappat bort resten av gruppen (da mest troligt att de aterfinns i narmaste tygbutik). Nar man sa ar nojd med spatserandet och vill ta en taxi hem finns har ett mycket finurligt system, man anvander sig av share taxis, dvs man delar taxin med andra resenarer. Ibland blir det lite trangt men oftast gar det bra och billigt ar det, kostar ca 3kr. Det galler dock att ha jamna pengar, detta ar en oskriven lag som galler i hela Kamerun. Forsoker man betala med motsvarande 50kr, blir reaktionen alltid detsamma, tillbakarykta axlar, hands up och ett frenetiskt skakande pa huvudet. No no no, det gick alltsa inte. Det ar stort omojligt att fa nat gjort savida man inte har en rejal vaxelkassa i fickan. Det finns dock stallen dar man kan fa tag pa den dyrabara vaxeln, bagerier(fraga mig inte varfor), sa dit beger man sig varje morgon och betalar med den storsta sedeln man har, allt for att lagga vantarna pa sa mycket smaguld som mojligt. Med byxorna fyllda av klirrande mynt kan man sedan med lugn ge sig ut i folkvimlet och kanske tom kopa den dar Rolexen.
Nagra tankar om Kamerun
Tankte sa har mot slutet av resan forsoka sammanfatta lite av de intryck jag fatt av landet, blir ett axplock fran valda gobitar.
ATT RESA
Ska man ta sig runt i detta land finns det inte sarskilt manga alternativ att valja bland. Vi forsokte en gang boka inrikesflyg men blev starkt avradda fran detta, med stor sannolikhets skulle planet inte dyka upp om inte tillrackligt manga kopt biljett( och ingen refund saklart:)) och ett av de tva plan som anvandes hade belagts med flygforbud i frankrike dar det kom ifran. Alltsa, flyget hoppade vi over. Daremot har vi utforskat det transportmedel som varje kamerun valjer, bussen. Det finns oandligt manga bussfirmor, vissa battre an andra(har vi bittert fatt erfara). Nar man sa ska ge sig ut pa vagen galler det givetvis att forst kopa biljett, nar man val lyckats med det, och blivit uppropad av nan man med megafon, ar det bara att kliva pa. Har man otur hamnar man pa en liten buss. Pa en sadan tillampas 5 pa 4 saten principen, dvs det blir javulskt trangt; sarskilt om man lyckas satta sig pa spalten mellan tva saten( har talar vi major trasmak). Sittandes inklamd i den lilla bussen med solen gassandes genom vindrutan och behagliga 42 i skuggan vill man garna att abaket ska kora sa atminstone vinden kan flakta. Men, ingen buss lamnar stationen forran den ar full. Har man otur kan det droja ett par timmar. Naval, nu rullar iallafall bussen och man kan borja bekanta sig med sina medresenarer. Ibland blir bekantskapen lite val intim, vem har inte haft en djupt sovandes kamerun mot sin axel? Men tuppluren blir oftast kort for det kryllar av militarkontroller i detta land. Oftast hinner man inte mer an lamna stationen forran bussen stoppas. Har man tur behover bara foraren ga ut, har man daremot otur maste samtliga passagerare ga ur bussen, visa pass samt vaccinationskort(har man inte detta ar det mycket lampligt med motivation), promenera over nan slags granskontroll, for att sedan hoppa pa bussen igen. Detta upprepas med jamna mellanrum. Vart rekord ar 6ggr pa 2h, sla det om ni kan!
Under dessa standiga kontroller passar forsaljare pa kranga allt mojligt. Och kamerunerna koper! Det inhandlas bagetter, notter, apelsiner, kex, en gang bevittnade jag en tant som kopte en hel sack kasava, helt galet. Sedan ater man upp allt till nasta stopp da man koper nytt. Ibland hander det att en man hoppar pa bussen, det ar alltid en man, och haller en lang, lang monolog om nat mirakelpulver han vill salja och han lyckas ALLTID. Folket blir som galna och alla ska ha. Har man tur ser farden ut sa har, har man otur brakar bussen ihop och man far spendera en dag i en oken i vantan pa nasta buss. Det ar alltid ett aventyr att resa i detta land:)
ATT RESA
Ska man ta sig runt i detta land finns det inte sarskilt manga alternativ att valja bland. Vi forsokte en gang boka inrikesflyg men blev starkt avradda fran detta, med stor sannolikhets skulle planet inte dyka upp om inte tillrackligt manga kopt biljett( och ingen refund saklart:)) och ett av de tva plan som anvandes hade belagts med flygforbud i frankrike dar det kom ifran. Alltsa, flyget hoppade vi over. Daremot har vi utforskat det transportmedel som varje kamerun valjer, bussen. Det finns oandligt manga bussfirmor, vissa battre an andra(har vi bittert fatt erfara). Nar man sa ska ge sig ut pa vagen galler det givetvis att forst kopa biljett, nar man val lyckats med det, och blivit uppropad av nan man med megafon, ar det bara att kliva pa. Har man otur hamnar man pa en liten buss. Pa en sadan tillampas 5 pa 4 saten principen, dvs det blir javulskt trangt; sarskilt om man lyckas satta sig pa spalten mellan tva saten( har talar vi major trasmak). Sittandes inklamd i den lilla bussen med solen gassandes genom vindrutan och behagliga 42 i skuggan vill man garna att abaket ska kora sa atminstone vinden kan flakta. Men, ingen buss lamnar stationen forran den ar full. Har man otur kan det droja ett par timmar. Naval, nu rullar iallafall bussen och man kan borja bekanta sig med sina medresenarer. Ibland blir bekantskapen lite val intim, vem har inte haft en djupt sovandes kamerun mot sin axel? Men tuppluren blir oftast kort for det kryllar av militarkontroller i detta land. Oftast hinner man inte mer an lamna stationen forran bussen stoppas. Har man tur behover bara foraren ga ut, har man daremot otur maste samtliga passagerare ga ur bussen, visa pass samt vaccinationskort(har man inte detta ar det mycket lampligt med motivation), promenera over nan slags granskontroll, for att sedan hoppa pa bussen igen. Detta upprepas med jamna mellanrum. Vart rekord ar 6ggr pa 2h, sla det om ni kan!
Under dessa standiga kontroller passar forsaljare pa kranga allt mojligt. Och kamerunerna koper! Det inhandlas bagetter, notter, apelsiner, kex, en gang bevittnade jag en tant som kopte en hel sack kasava, helt galet. Sedan ater man upp allt till nasta stopp da man koper nytt. Ibland hander det att en man hoppar pa bussen, det ar alltid en man, och haller en lang, lang monolog om nat mirakelpulver han vill salja och han lyckas ALLTID. Folket blir som galna och alla ska ha. Har man tur ser farden ut sa har, har man otur brakar bussen ihop och man far spendera en dag i en oken i vantan pa nasta buss. Det ar alltid ett aventyr att resa i detta land:)
måndag 19 maj 2008
Malaria
Hade inte mer an landat i Douala for an jag borjade kanna mig lite sjuk. Fick feber som sakta tilltog. Blev orolig for att jag fatt malaria, sa vi kontaktade var ansvariga lakare i Ume och hon rekommenderade mig att uppsoka sjukhus. Sagt och gjort. Akte ivag till ett privat sjukhus dar allt gick mycket smidigt och alla snackade engelska:) Fick ta ett malariatest som visade sig vara neg. som tur var. Lakaren skrev ut lite antibiotika till mig och jag ar nu bara subfebril. Det kanns som det gar at ratt hall. Det ar dock en mycket lustig kansla att ga omkring och frysa nar det ar 40 grader ute! Imorgon ska vi forsoka ta oss vidare till Yaounde och fixa det sista infor hemresan. Det verkar dock vara nan slags nationaldagsfirande pa tapeten sa vi ar osakra pa om det gar att resa.
Danne/Bjorn: Jasa ni pimplar whiskey ikapp, jag kan tanka mig en hutt med er nar jag kommer hem(eller tva). Ha det underbart!
Danne/Bjorn: Jasa ni pimplar whiskey ikapp, jag kan tanka mig en hutt med er nar jag kommer hem(eller tva). Ha det underbart!
fredag 16 maj 2008
Douala
Hej hopp! Idag for Viktoria och Johanna tillbaka till Yaounde for sin hemresa, sa nu ar det bara jag och Jens kvar. Vi bestamde oss for att bryta upp fran Kribi och har nu tagit oss till Douala, the commercial capital of Cameroon( alla papekar namligen detta). Staden ar aven kand under det mindre tilltalande smeknamnet "the armpit of africa". Detta skrammer dock inte bort tva svenska vikingar och vi bidrar sjalva starkt till armsvetten. Bor pa ett katolskt missionarshotell, helt ok och stallet har aven pool och ett litet kapell. Ska ut i fredagshettan och forsoka hitta till en bio, far se hur det gar.
Ha det!
P
Danne: Canadian club ska inhandlas, uppskrivet pa inkopslistan!
Ha det!
P
Danne: Canadian club ska inhandlas, uppskrivet pa inkopslistan!
måndag 12 maj 2008
Mount Cameroon del 2
Darefter fortsatte vi var vandring och nu var det betydligt brantare, vi kampade oss sakta uppat. Kandes nastan som att klattra upp for en stege. Varje ar i februari gar Race of Hope, en marathon upp och ner for berget. Var guide hade givetvis deltagit i detta lopp och fullfoljt det pa mycket imponerande 5h 30min, samma tid som det tog oss att na forsta baslagret dar vi skulle spendera forsta natten. Detta lag pa 2800m hojd och vi hade en magnifik utsikt over elfenbensbukten. Vi var valdigt utmattade efter den dryga klattringen och efter en lattre maltid slocknade vi direkt. Dagen darpa skulle vi gora ett toppforsok, men precis da vi skulle paborja klattringen borjade det att regna och stora molnsvepte in over berget. Vi var tvugna att invanta battre vader. Natten hade varit kall, trots den schweiziska sovsacken fran 1977 och vi satt hoppkurade i var hydda tillsammans med ett par fran israel som ocksa skulle gora ett toppforsok. Slutligen lattade molntacket och vi paborjade klattrinegn mot toppen. Denna dag bestod av annu brantare klattringen och det varkte i vara omma ben nar vi sakta tog oss mot toppen. Strax efter lunch nadde vi sa toppen, det blaste svinkallt, var bara ett par grader varmt sa det blev en snabbvisit, en obligatorisk seger whisky, nagra bilder och sa snabbt ner igen. Pa vagen tillbaka passerade vi den krater som bildats under utbrottet 2000, och den svavelblandade luften paminde oss om att vi befann oss pa aktiv vulkanisk mark. Var nedgang gick bra och vi overnattade ytterligre en natt pa 2800m. Mitt in natten vaknade jag till av att Jens ville ha pannlampan, han hade kannt nat som rort sig inne i sovsacken. Alla var pa helspann, sovsacken vecklades ut och dar, mitt framfor ogen pa oss, sprang en liten radd bergsmus ut. Musen var valdigt manniskokar och gjorde oss ofrivilligt sallspak resten av natten...
For en dryg vecka sedan besot vi oss for att bryta upp fran den lugna badorten Kribi och dra vidare till Bueya for att bestiga Mount Cameroon. Val pa plats hittade vi snabbt en bra organisation som hjalpte oss att organisera klattringen. Vi var tvugna att hyra varsin barare, faktiskt valdigt skont;), samt en bergsguide. Var guide hette John och sprang upp och ner for berget ca 2ggr i veckan! Vi hade beslutat oss for att ta en 3 dagars tur och borjade bestigningen tidigt pa morgonen. Mount Cameroon ar 4095m hogt, vi borjade klattringen pa 1000m over havet. Till en borjan var det ganska latt stigning och vi passerade genom en varm och fuktig regnskog. Hittade en Kameljont och lyckades bli stungen av ett ilsket bi. Det var dock valdigt varmt ute och trots den mattliga stigningen svettades jag som en eskimo i en finsk bastu. Efter nagra timmars vandring nadde vi sa savannen. Molnen borjade ta vid och vi stannade for att utfora en kombinerad hyllnings dans/sang till bergsguden. Vi fick saledes varsin ormbunke i vardera hand som i skulle vifta med samtidigt som man stampade med fotterna och sjong en nagot kryptisk sang. Darefter var det dags for en whisky, men forst en till bergsguden. Enligt var guide var detta mycket viktigt, en tysk turist hade tydligen glomt bort detta viktiga moment och hade forsvunnit sparlost, nagot vi inte ville vara med om och tog tva whiskyhuttar for sakerhets skull!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
