Nagra tankar om Kamerun

Tankte sa har mot slutet av resan forsoka sammanfatta lite av de intryck jag fatt av landet, blir ett axplock fran valda gobitar.
ATT RESA
Ska man ta sig runt i detta land finns det inte sarskilt manga alternativ att valja bland. Vi forsokte en gang boka inrikesflyg men blev starkt avradda fran detta, med stor sannolikhets skulle planet inte dyka upp om inte tillrackligt manga kopt biljett( och ingen refund saklart:)) och ett av de tva plan som anvandes hade belagts med flygforbud i frankrike dar det kom ifran. Alltsa, flyget hoppade vi over. Daremot har vi utforskat det transportmedel som varje kamerun valjer, bussen. Det finns oandligt manga bussfirmor, vissa battre an andra(har vi bittert fatt erfara). Nar man sa ska ge sig ut pa vagen galler det givetvis att forst kopa biljett, nar man val lyckats med det, och blivit uppropad av nan man med megafon, ar det bara att kliva pa. Har man otur hamnar man pa en liten buss. Pa en sadan tillampas 5 pa 4 saten principen, dvs det blir javulskt trangt; sarskilt om man lyckas satta sig pa spalten mellan tva saten( har talar vi major trasmak). Sittandes inklamd i den lilla bussen med solen gassandes genom vindrutan och behagliga 42 i skuggan vill man garna att abaket ska kora sa atminstone vinden kan flakta. Men, ingen buss lamnar stationen forran den ar full. Har man otur kan det droja ett par timmar. Naval, nu rullar iallafall bussen och man kan borja bekanta sig med sina medresenarer. Ibland blir bekantskapen lite val intim, vem har inte haft en djupt sovandes kamerun mot sin axel? Men tuppluren blir oftast kort for det kryllar av militarkontroller i detta land. Oftast hinner man inte mer an lamna stationen forran bussen stoppas. Har man tur behover bara foraren ga ut, har man daremot otur maste samtliga passagerare ga ur bussen, visa pass samt vaccinationskort(har man inte detta ar det mycket lampligt med motivation), promenera over nan slags granskontroll, for att sedan hoppa pa bussen igen. Detta upprepas med jamna mellanrum. Vart rekord ar 6ggr pa 2h, sla det om ni kan!
Under dessa standiga kontroller passar forsaljare pa kranga allt mojligt. Och kamerunerna koper! Det inhandlas bagetter, notter, apelsiner, kex, en gang bevittnade jag en tant som kopte en hel sack kasava, helt galet. Sedan ater man upp allt till nasta stopp da man koper nytt. Ibland hander det att en man hoppar pa bussen, det ar alltid en man, och haller en lang, lang monolog om nat mirakelpulver han vill salja och han lyckas ALLTID. Folket blir som galna och alla ska ha. Har man tur ser farden ut sa har, har man otur brakar bussen ihop och man far spendera en dag i en oken i vantan pa nasta buss. Det ar alltid ett aventyr att resa i detta land:)