Malaria

Hade inte mer an landat i Douala for an jag borjade kanna mig lite sjuk. Fick feber som sakta tilltog. Blev orolig for att jag fatt malaria, sa vi kontaktade var ansvariga lakare i Ume och hon rekommenderade mig att uppsoka sjukhus. Sagt och gjort. Akte ivag till ett privat sjukhus dar allt gick mycket smidigt och alla snackade engelska:) Fick ta ett malariatest som visade sig vara neg. som tur var. Lakaren skrev ut lite antibiotika till mig och jag ar nu bara subfebril. Det kanns som det gar at ratt hall. Det ar dock en mycket lustig kansla att ga omkring och frysa nar det ar 40 grader ute! Imorgon ska vi forsoka ta oss vidare till Yaounde och fixa det sista infor hemresan. Det verkar dock vara nan slags nationaldagsfirande pa tapeten sa vi ar osakra pa om det gar att resa.

Danne/Bjorn: Jasa ni pimplar whiskey ikapp, jag kan tanka mig en hutt med er nar jag kommer hem(eller tva). Ha det underbart!

Douala

Hej hopp! Idag for Viktoria och Johanna tillbaka till Yaounde for sin hemresa, sa nu ar det bara jag och Jens kvar. Vi bestamde oss for att bryta upp fran Kribi och har nu tagit oss till Douala, the commercial capital of Cameroon( alla papekar namligen detta). Staden ar aven kand under det mindre tilltalande smeknamnet "the armpit of africa". Detta skrammer dock inte bort tva svenska vikingar och vi bidrar sjalva starkt till armsvetten. Bor pa ett katolskt missionarshotell, helt ok och stallet har aven pool och ett litet kapell. Ska ut i fredagshettan och forsoka hitta till en bio, far se hur det gar.
Ha det!
P
Danne: Canadian club ska inhandlas, uppskrivet pa inkopslistan!

Mount Cameroon del 2

Darefter fortsatte vi var vandring och nu var det betydligt brantare, vi kampade oss sakta uppat. Kandes nastan som att klattra upp for en stege. Varje ar i februari gar Race of Hope, en marathon upp och ner for berget. Var guide hade givetvis deltagit i detta lopp och fullfoljt det pa mycket imponerande 5h 30min, samma tid som det tog oss att na forsta baslagret dar vi skulle spendera forsta natten. Detta lag pa 2800m hojd och vi hade en magnifik utsikt over elfenbensbukten. Vi var valdigt utmattade efter den dryga klattringen och efter en lattre maltid slocknade vi direkt. Dagen darpa skulle vi gora ett toppforsok, men precis da vi skulle paborja klattringen borjade det att regna och stora molnsvepte in over berget. Vi var tvugna att invanta battre vader. Natten hade varit kall, trots den schweiziska sovsacken fran 1977 och vi satt hoppkurade i var hydda tillsammans med ett par fran israel som ocksa skulle gora ett toppforsok. Slutligen lattade molntacket och vi paborjade klattrinegn mot toppen. Denna dag bestod av annu brantare klattringen och det varkte i vara omma ben nar vi sakta tog oss mot toppen. Strax efter lunch nadde vi sa toppen, det blaste svinkallt, var bara ett par grader varmt sa det blev en snabbvisit, en obligatorisk seger whisky, nagra bilder och sa snabbt ner igen. Pa vagen tillbaka passerade vi den krater som bildats under utbrottet 2000, och den svavelblandade luften paminde oss om att vi befann oss pa aktiv vulkanisk mark. Var nedgang gick bra och vi overnattade ytterligre en natt pa 2800m. Mitt in natten vaknade jag till av att Jens ville ha pannlampan, han hade kannt nat som rort sig inne i sovsacken. Alla var pa helspann, sovsacken vecklades ut och dar, mitt framfor ogen pa oss, sprang en liten radd bergsmus ut. Musen var valdigt manniskokar och gjorde oss ofrivilligt sallspak resten av natten...

For en dryg vecka sedan besot vi oss for att bryta upp fran den lugna badorten Kribi och dra vidare till Bueya for att bestiga Mount Cameroon. Val pa plats hittade vi snabbt en bra organisation som hjalpte oss att organisera klattringen. Vi var tvugna att hyra varsin barare, faktiskt valdigt skont;), samt en bergsguide. Var guide hette John och sprang upp och ner for berget ca 2ggr i veckan! Vi hade beslutat oss for att ta en 3 dagars tur och borjade bestigningen tidigt pa morgonen. Mount Cameroon ar 4095m hogt, vi borjade klattringen pa 1000m over havet. Till en borjan var det ganska latt stigning och vi passerade genom en varm och fuktig regnskog. Hittade en Kameljont och lyckades bli stungen av ett ilsket bi. Det var dock valdigt varmt ute och trots den mattliga stigningen svettades jag som en eskimo i en finsk bastu. Efter nagra timmars vandring nadde vi sa savannen. Molnen borjade ta vid och vi stannade for att utfora en kombinerad hyllnings dans/sang till bergsguden. Vi fick saledes varsin ormbunke i vardera hand som i skulle vifta med samtidigt som man stampade med fotterna och sjong en nagot kryptisk sang. Darefter var det dags for en whisky, men forst en till bergsguden. Enligt var guide var detta mycket viktigt, en tysk turist hade tydligen glomt bort detta viktiga moment och hade forsvunnit sparlost, nagot vi inte ville vara med om och tog tva whiskyhuttar for sakerhets skull!

fortsattningen

Vi lyckades allsta ta oss ut fran dungeln med en ganska sa skadeskjuten jeep. Nar vi nadde motorvagen borjade det lotsligt lukt brant samtidigt som kupen borjade fyllas med rok, det smallde till och bilen borjade ranga fram och tillbaka. Som tur var kunde vi stanna direkt. Chaffisen sag nu lite orolig ut, oppnade motorhuven varpa ett enormt moln av svart rok steg upp. Efter nan timmes mekande verade dock llt OK och vi korde vidare, motorhuven var dock inte riktigt stangd sa nar vi i nasta kurva, motandes en timmarlastbil, totalblindades av att huven flog upp och lamnade vart ode till hogre makter. Allt gick bra som tur var men vi var alla lita latt chockade av upplevelsen. Vi kom tillbaka till vart hotell helskinnade, forutom jeepen som sag for jaklig ut och lat som ett troskvark. Vi var valdigt oroliga att de skulle krava oss pa massa balubas for den forstorda bilen men, no problem; ett stort leende, allt ordnar sig i Afrika!

Forutom Chimpanser har vi lart kanna ortsbefolkningen har i Kribi. Var ute pa galej haromdagen och festade till det. En mycket trevlig upplevelse. Det var vi hotellagaren, en fiskare vi lart kanna , samt en snubbe med rastaflator som tuyckte vi var kul. Nar man ar ute pa krogen ar det helt OK att stalla sig upp vid bordet man sitter vi, OBS! oftast staller bara en person sig upp, de andra sitter snallt kvar. Denna person borjar sedan dansa fanatiskt, valdigt mycket juckande hofter och om man skriker "fokka fokka" ska man boxa ut med armarna, precis som mannen med kokainkrucifixet i Svart Katt Vit Katt, om nu nu sett denna, om inte gor det!) Alltsa mycket juckande, askadarna klappar dartill takten och skjuter da och da in ett "fokka". Helfestligt!

Vi har aven hunnit med en fisketur med Jorge(snubben med boogey boarden), fick tyvarr ingen fisk och Johanna kampade fortvivlat under hela farden med sin diarre oroliga mage. Fick dock ingen fisk, men fick se en schyst vattenfall som lynnad ut i havet, skulle tydligen vara mycket ovanligt.

Idag far vi vidare mot Buea(uttalas Boya) for att bestiga Mount Kamerun? ska bli mycket spannande!

Sara: Den forsvunna diamanten ar kanske battre an inget Afrika alls, och du slipper spela fia nagot som vi fatt spela lite for mkt med var hotellpersonal som tycks alska detta ibland langrandiga spel. kram
Danne: Schyst bungy jump mannen, ar det du pa kortet? Du som ar hojdradd a allt, konfrontera sin radlsa eller nat i den stilen formodar jag...:)
Mamma a Pappa: Later trevligt med Tyskland, hittade en golfbana har i Kribi kanske vore nat for er. kramar
Bjorn: brannan borjar bli battre sa pa fragan vem kommer hem 26 maj ar svaret, kan det va en negur?

Chimpanser i urskogen

Nu har vi tillbringat en vecka i den exotiska kuststaden Kribi. Bor pa ett schyst hotell precis invid havet. Har blivit mycket badande, hade turen att traffa pa en Cameroonese med boogey board som vi fick lana, den har anvands flitigt i de stora vagorna.
Haromdagen for vi ivag pa en dagsutflykt for att fa traffa och umgas med Chimpanser. Jag hade tidigare under resan traffat en Amerikanska som talade varmt om upplevelsen, hon gav mig ocksa numret till en Irlandsk veterinar som tydligen skulle vara ansvarig for projektet. Efter lite arbete lyckades vi hyra en 4wd fran hotellet med chaffis a allt(en gladprick, iallafall i borjan acv dagen), bensin och olja inforskaffades, det skulle tydligen behovas till den batfard som vantade. Vi hade fatt lite otydliga instruktioner om vart vi skulle men var chaffis verkade som om han visste vagen. Vi kom ut pa allt mindra vagar, tills vagen slutligen forsvann helt. Mitt ute i djungeln var vi. Och det blev allt svarare att ta sig fram. Slutligen korde vi ner os rejalt i en lerpol och jeepen slet fortvivlat far att ta sig upp. Vi knuffade pa, forsokte hitta nat att lagga under de spinnande ljulen, och efter en halvtimme lyckades vi slita opss loss ur lergreppet. Tyvarr hade den bakre kofangaren fastnat i ett banantrad och vikits ut fran var bil. Vi skrattade lite nervost och chaffisen skrattade annu mer nervost foljt av ce bon ce bon! Vagen blev dock lite battre efter som och efter att ha studsat over en bro( bara nagra cm fran kanten) kom vi efter manga timaar fram till apkvinnan(jag kallar henne sa, men i sjalvaverket heter hon Lucy). Bilen pustade ut och lat ganska medtagen.
Apkvinnan, som alltsa var en volotar fran Irland och tillika veterinar tog emot oss med oppna armar, overlycklig att kunna prata engelska med nagon. Hon berattade lite om Chimpansernas tillstand och sedan fick vi folja med in i djungeln far att raffa vra kusiner. Vi hade knappt gatt mer an ett par meter innan ett tiotal chimpanser kom springande, svingnde ja till och med rullande mot oss. De va verkligen inte folkskygga och hoppade glatt upp i famnen for att sedan klattra runt var helst pa kroppen de kom at! Hur kul som helst, efter ett tag blev de lite val upprymda och borja nafsa och nypa oss lite, vi har alla nu apblamarken som matchar solbrannan:) Dar satt vi i djungeln ett par timmar och lekte med aporna, dom plockad loppor fran oss och vi fran dem, det gick aven at en och annan banan. Sedan var det dags att ta sig hem innan morket borjade falla, var jeep studsade fram och tillbaka mellan lera och stenar och nar vi slutligen nadde civilisatuionen igen lat den valdigt skumt och krangde fram och tillbaka, ojojoj,; nu slutar min tid, fortsattningfoljer!!

Safari och Krabbtrollkarlar

For tva dagar bestamde vi oss for att aka pa safari i Waza national park, belagan i Kameruns norraste del precis intill Nigerianska gransen. Vi steg upp i ottan och for med var eminenta chaffis Munk(han hade samma ansiktsform som skriet darav smeknamnet:)) till parken. Tyvarr fick vi en vanlig monibuss, jag hade helst sett att vi hade akt i en Land Rover Defender men men. Val framme i parken steg spanningen direkt da vi efter bara nagra minuters korning stotte pa ett gang giraffer som var ute pa morgonpromenad. Darefter blev det an mer spannande nar var guide hoppade ut bilen och borjade smyga runt i buskarna; han hade upptackt lejonspar! Forst var vi lite tveksamma till att lamna bilen for att ta en narmare titt, men da vi sedan tidigare visste om hur vanliga djuren i Afrika ar(las flodhastar) smog vi oss ut, beredda pa att nar som helst fly in i bilen igen. Tyvarr eller kanske som tur var sag vi dock bara spren av lejonen. Darefter foljde en rad andra djur, mycket faglar, storkar och pelikaner; samt en nagot forvirrad struts. Vi hade tidigare last att Waza Park var beromt for sina manga elefanter och enligt guideboken "quite easy to spot", vi bad darfor om att fa skada dessa savannens giganter. Guiden tog at sig uppdraget. Efter ytterligare nan timmes bilfard tvarstannade minibussen, var guide hade upptackt elefantbajs. Och inte vilket bajs som helst, det var relativt farskt sa guiden, max ett dygn gammalt. Sakta korde vi nu efter sparen och hittade den ena hogen efter den andra men inte en endaste elefant syntes till. Efter ett tag sa guiden att vi skulle aka till vattenhalet dit elefanterna brukade samlas kl 3 for lite afternoon water. Sagt och gjort, vi skumpade runt pa en urdaligvag i nagra timmar for att slutligen komma till vattenhalet dar det forvissa var ganska mycket dhur, mycket faglar och antiloper, men till var stora besvikelse inte en enda elefant. Vid det har lagret verkade var guide ha tappat modet och dagen slutade med ytterligre ett gang giraffer men de hundratals elefanterna som skulle finnas i parken sag vi aldrig susen av.
Vi overnattde i utkanten av parken i sma hyddor och lite smabesvikna och trotta pa att skumpa fram pa elefantfria vagar, beslot vi oss for att dra vidare dagen darpa. Vi skulle besoka Romsiki, en bergsby kand for sin skonhet. Vi hoppade upp med tuppen igen( det finns gatt om tuppar i detta land som garna vacker en och om man mot formodan inte skulle vakna av tuppen sa vaknar man av den ylande hunden hos grannen brevid eller Makosa, Kamerunsk musikgenre, som lagligen kan spelas pa hogsta volym aven kl 05:00)och skumpade runt pa bergsvagar som mest bestod av stenblock i 5-6h innan vi slutligen nadde Romsiki. Den lilla byn lag verkligen vackert uppe bland spetsiga berg i ett landskap som nastan paminner om oken. Det ar oerhort torrt och svart att forsta att manniskor kan overleva i dessa trakter. I Romsiki strosade vi omkring i nagra timmar och hamnade slutligen hos "the crqb soccerer" krabbtrollkarlen, jovisst manga tror inte att han existerar men det kan jag beratta att han gor. Han ar enligt egen utsago 70 000 ar gammal och en jakel pa att spa framtiden med hjalp av ett gang krabbor. Jag slog mig ner i trollkarlens talt och bad honom spa hur pass framgangsrikt vi kunde bestiga Mount Kamerun. Trollkarlen tog fram sina krabbor, spottade lite pa dem( vet ej riktigt varfor) och mumlade pa uraldrigt sprak hemliga trollformler, sedan lat han krabborna ga i en skal dar han tidigare byggt upp en liten hinderbana; efter en stund kollade vi efter var krabborna haft for sig. Det hade gatt bra som tur av"danger brickan" lag underst, vilket tydligen var ett bra tecken. Nu kan vi alltsa bestiga berget utan att nagra missoden skall ske, kanns himla bra!
Imorgon bar det av till Yaounde igen och sedan Kribi, men forst ska vi besoka en chimpansfarm dar man far umgas med vilda chimpanser, ska bli spannande. Fortsattnig foljer!